Tankar om Bujinkan

 

Stridskonst förknippas naturligtvis med våldsamheter, men paradoxalt nog genom att studera Budo Taijutsu ser jag mer och mer positivt på livet. Det blir med tiden och insikten en strids-/kampkonst för livet, dvs för att leva. […] Sedan jag börjat träna så har jag fortsatt att förvåna mig själv över vad jag klarar av om jag bara vågar och vill, jag hoppas att jag skall få fortsätta med det och att jag kan få andra runt i kring mig att uppleva detsamma.

Kille, 23 år, Luleå

Vad som främst fick mig att börja träna Bujinkan var nog stämningen i klubben. Vänskapen och den öppensinnade stämningen hos de som tränade kändes rätt direkt under mitt första träningspass. Det i sin tur ledde till att jag kom på nästa träningspass och har nu fortsatt att träna regelbundet så ofta det bara går. Numera ser jag Bujinkan mer som en livsstil som hör till min vardag oavsett om jag är i dojon eller inte, för den ger mig så mycket mer än bara det som lärs ut under träningarna. Dels har mitt självförtroende fått ett rejält lyft men jag känner också att jag idag är mer medveten om min kropp och dess rörelser.

Tjej, 17 år, Luleå

Jag började träna för att jag ville göra någonting nytt och en vän fick mig att prova på Bujinkan. Träningen ger mig bland annat ökad smidighet, medvetenhet om omgivningen, snabbare reflexer och ständigt uppdykande idéer om nya sätt att utföra saker (varför gå runt när man kan hoppa över?). Bujinkan gör livet mer intressant! Det sköna är att man kan anpassa träningen efter sina egna förutsättningar. När jag började fastnade jag direkt för den mjuka – men ändå hänsynslöst effektiva ;-) – träningen och den glada och öppna stämningen som fortfarande får mig att längta till varenda träning.